#7 Lakto-ovo-avsnittet

Lakto-ovo-vegetarisk mat har ett oförtjänt gott rykte. Vi pratar om kor, hönor och varför vi tror att lakto-ovo-vegetarianism är en omväg, inte en genväg, till en vegansk värld. Vi hinner även titta på reklamfilm och äta pizzor bakade av kärlek. Så är vår syster Kaisa på besök.

Play
Länkar
Pizzeria Amores meny
Coops reklamfilm
Djurens rätt om mjölkindustrin
Djurens rätt om äggindustrin
Adam Kochanowicz om varför han inte förespråkar vegetarianism
Nick Cooney om varför han förespråkar vegetarianism (börjar vid 17.40)

14 reflektioner på #7 Lakto-ovo-avsnittet

  1. Alexandra

    Hej! Mycket intressant! Tack!
    Jag är med dig Sara – jag bli provocerade mest av vegetarious än av kött:)
    T.ex. att smör är ”naturprodukt”. Vad är där att det är natur? Kor inte gör smör! Och att överallt på mjölken stor ”natur”, och nu denna nya mjölk sportdryckerna som är ”naturprodukt”. Som ni sade kor görs gravid av människor i syfte att stimulera amning, som är tänkt att mata sin kalv som tas ifrån dem (och dödas) så att folk kan dricka mjölk / äta smör. Låter artificiellt – och grym.

    Svara
  2. Alexander Eriksson

    Hej! Jag är en engagerad följare av er podcast. Jag tycker att den är väldigt intressant och jag är alltid snabb att lyssna på er när podcasten kommer ut på iTunes. Fast i det senaste avsnittet så blev jag väldigt arg. Ni tog upp Coop:s reklam om hur en ” inne tjej” . Hade tänkt att bli vegetarian. Detta var något som jag verkligen inte uppskattade. Äter själv kött men har djurrättsliga åsikter och har engagemang i djurrättsfrågor. Därför tycker jag inte denna reklam inte var bra att ta upp. Annars tycker jag att podcasten är jättebra. Fortsätt att göra en bra podcast så fortsätter jag att lyssna. Varför jag inte har blivit vegan berättar jag i ett annan inlägg. Tack

    Svara
  3. Olov L

    Tack för en jättebra podcast! Hjärtat tar ett litet glädjeskutt varje gång det kommer ett nytt avsnitt.

    Jag håller med om att veganism är målet och tycker inte att det behöver stå i motsats till att förespråka en ett-steg-i-tagetmetod. Dels kan man göra som ni föreslog och äta ett veganskt mål om dagen, men det kanske även skulle gå att dela in veganblivandet i steg, men att bryta upp den traditionella hierarkin. Istället för att som vanligt säga att ”först kan man sluta med korv, sen med allt griskött, sen med allt rött kött, sen fågel, fisk och mittemellan” skulle man kunna dela in animalieätandet i olika grupper, typ kött/fisk/fågel/mejeriprodukter/ägg och säga att man kan välja själv vilken eller vilka man vill börja med. Om man är tydlig med att den som slutar äta ägg tar ett lika stort och viktigt steg som den som slutar med bara kött kanske man kan få en del lacto-ovo-filurer att tänka till.

    Svara
  4. Anonym

    Stör mig supermycket på vegetarianer ibland.. påminner mig om killen som sa att han inte slog tjejer och sen sparkade och kastade saker istället..typ..

    Svara
  5. Olov L

    Jag tror att många lacto-ovo-vegetarianer låter blir att bli veganer för att det verkar svårt. Men grejen är att om alla som nu är vegetarianer blev veganer skulle det inte längre vara svårt att vara vegan. Det skulle vara mer accepterat och därför lättare socialt och det skulle finnas större kommersiell efterfrågan på veganalternativ. Förutom att äta ute (utom i de större städerna) och att man kan vara rädd för att verka konstig finns det inget som är svårt med att vara vegan.

    Svara
  6. Karpasz

    Hörde podcasten idag, otroligt intressant, mer sådant!
    Jag fick par funderingar om kampen *inom* djurrättsrörelsen…

    Abolitionism borde vara djurrättsrörelsens huvudregel – om en ska dra liknelser till andra sociala rörelser som bekämpat majoritetens ståndpunkt. Det tar tid att ändra grundläggande moralfundament i ett större samhälle – oavsett vilka metoder en använder.
    Problemet ligger i enskilda grupperingar inom djurrättsrörelsen (för vi är inte en samlad rörelse) som blandar in pseudovetenskapliga resonemang, liberala frivoliteter, jantelag, övertro på konsumentmakt…

    En viss stor djurrättsorganisation i Sverige och flera föreningar i alla storlekar, både inrikes och utrikes, har mer eller mindre övergett abolitionismen för icke sammanhängande liberala utspel för att verka passa in i ”allas” vardag. Det blandas -ismer hur som – detta överskuggar fokus på djurrätten – visst är det kul att folk är engagerade, men vad är de engagerade i? Var går gåvorna som ska till djurrättsarbetet?
    Gåvorna, dvs, inkomsten – går till aktioner, samarbeten, marknadsföring m.m. som inte har ett dugg med egentlig djurrätt att göra – ett spektrum inom djurrättsrörelsen och dess aktivister (aktiva som de jätteaktiva) existerar, men icke inom djurrätten!

    Hos de stora organisationerna som en nämner, kallas det hela för ”fokus på djurens välfärd”, djur som ses som objekt och inte som levande varelser, helheten mellan människa, icke-mänskliga djur och miljön används som ett kommersiellt filter för att pusha fram mer skräpprodukter för oss i västvärlden. Välfärd, Välgörenhet, Västvärlden…

    Sedan bör även vi som är veg*aner eller varianter på de – sluta rikta kritik mot de som engagerar sig, exempelvis debatten om honung. Det är en produkt med starka anknytningar till djurriket därmed ej vegan – vad medför en hetlevrad diskussion om honung? Nej, det räcker med antyda på dess ursprung och hålla diskussionen därefter. Honung har inga magiska egenskaper – det är inte svårt att undvika honung – är dock honung värt att angripa en ”veg*an” för om en jämför ex med animalisk mjölk? Hur ställer vi oss till musslor, ostron, maneter, havssvampar (Porifera), mikroorganismer (som varken kan klassificeras som djur, svampar eller växter…)… Vad är egentligen en veg*an? Hur lång tid måste det ha gått från ett ”misstag” (medvetet vs omedvetet, fritt val vs påtvingat ”val” vs tvång) innan en kan kalla sig vegan igen? Vad innebär egentligen djurrätt i det stora hela?

    För mig är det tydligt att veganism är ett förlegat begrepp – veganism som ideologi bör kompletteras till 2013.
    Huvudsakligen bör fokus vara djurrätt – ingenting annat – att en djurrättare (tillika vegan) skulle nöja sig med skippa djurs kött och blod men ändå…
    (varning, wall of text)… trycka i sig deras utsöndringar i form av Ben&Jerry glass, propagera för andra påtvingade miljöer för höns än burar, marknadsföra en kalender med artister som förtrycker djur (och som missbrukar animalisk falukorv på daglig basis), skälla ut ”de dumma kineserna som äter söta hundar” (men argsint förneka sitt egna förtryck i form av plågad död gris på julbordet), vägra inse bristerna med dagens ”husdjur”shållning (avla hundar hur som, rida på hästar hur som…), är aktiv i s.k djurrättsföreningen som förespråkar att vissa djur är ok att utsätta visst förtryck mot (för de är inte tillräckligt söta), bli mer än arg på djurrättsföreningar som arbetar med ”illegala metoder” och trycker gärna på vikten av ”demokrati”, blandar in -ismer i djurrättsarbetet som till viss del kan vara aktuella men inte fullt ut (det bekymrar dock inte denna aktiva aktivist – som är mer aktiv inom specifika -ismen än djurrätt – tar gåvorna som ska gå till djurrättsarbetet till något way off the chart)…

    Jag har nog blivit en sådan där gammal och bitter veg*an med rumpan parkerad på parkbänken på stadens torg och snäser åt ungdomarna att ”det var bättre förr”… ”When I was young, we had to do or own veg*an milk, cheese and meatproducts”. Kanske bara är slängan av ortorexi och B12-brist som gör sig hörd – har hört att alla veganer får detta.

    Svara
  7. Maria

    Jag skrev till reklamombudsmannen och anmälde Arlas reklam om ”Naturens egen sportdryck” och fick svar ”På vilket sätt uppfattar en genomsnittskonsument termen ”naturen” enbart som växtriket och inte djurriket?”

    Ja…? Är det jag som är dum eller?

    Svara
    1. Helen

      Vad kul att du gillar det!

      Jag åt varannan vegan under 1,5 år (varannan vegetariskt) men är nu vegan. Den tiden hjälpte mig verkligen att anpassa mig till att bli vegan, ett litet steg i taget. Ex: först slutade jag äta ost med kalvlöpe i, ofta ekologisk, men eftersom jag åt varannan vegan (som kan anpassas både till en hel måltid – frukost vegan, lunch vegetarisk, middag vegansk – eller mjölkchoklad framför teven ena kvällen, popcorn den andra) åt jag varannat pålägg också. När jag vant mig vid att äta jordnötssmör/mandelsmör/tartex med gurka på mackan slutade jag till slut att köpa ost. Och de halvfabrikat jag åt som var vegetariska (Hälsans kök, Quorn) bytte jag ut mot Astrid & aporna eller andra märken som är veganska.

      Testa gärna! Fler inlägg om detta finns på min blogg, bl.a detta: http://www.helalf.se/2012/11/25/om-hur-busenkelt-det-ar-att-ata-varannan-vegan/

      Missa inte heller taggen #vadveganeräter på Instagram för inspiration!

      Svara
  8. Nisse

    Hej alla, var på kyrkogården i dag.Kom till en grav,namnet nämner jag inte.Men texten desto bättre där stod Alvar fick bita gräset till slut.Han slutade äta deppad som han var över allt som en sann vegan inte äter.

    Svara
  9. Elin

    Hej,
    Vilken superbra pod ni gör!
    Jag tänker för att slippa förespråka förtrycket genom vegetarianism, så kan en ju köra steg för steg-metoden genom att säga ”ta ett litet steg och köp mjölkfritt smör, veganska sura nappar (ICAs), oreokakor, osv, så gör även ni något för djuren”, eller dylikt. Har själv funderat på att göra en sådan lista på min blogg och därmed försöka sprida idén av att en hel del saker som finns i affären faktiskt är veganska och även peka på att mycket INTE är det (som en faktiskt inte kan tro/vet som köttis! Jag hade ingen aning om att så många saker innehåller vassle, mjölkpulver, äggvita, osv, när jag var köttis samt LO-vegetarian).
    Vegankram från mig!

    Svara

Lämna ett svar till Nisse Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.