#32 Djurfabriken

Djurrättsalliansen har samlat in filmmaterial från den svenska djurindustrin under flera år. Nu är projektet färdigt och nyligen lanserades kampanjen Djurfabriken. Vi pratar med Jonna Håkansson, en av aktivisterna bakom kampanjen. Dessutom tar vi oss en titt på en ny undersökning om antalet veganer och vegetarianer i Sverige.

Play
Länkar

Djurfabriken
Undersökningen om antalet veganer och vegetarianer
Tomma burar

15 reflektioner på #32 Djurfabriken

  1. Martin Smedjeback

    Hej veganprat! Jättebra avsnitt som vanligt! Igår var jag på ön Orust (utanför Göteborg) och pratade om ickevåld och Tomma burar bland mest pensionärer. Undersökningar visar att yngre är mest öppna för djurrätt men även bland det här äldre gänget mötte jag mest positiva synpunkter kring öppna djurfritagningar. Hoppfullt! fred, Martin

    Svara
  2. Malin wallace

    Lycklig som vanligt över nytt avsnitt!
    Miss i nassen är det – men bara några korta…
    Tänkte på det ni pratade om med att det måste landa i en – på ett känslomässigt plan – att det inte räcker med att förstå på ett rationellt plan. Och så såklart tvärtom – om man bara känner men saknar information och kunskap på blir det jobbiga känslor som man inte vet hur man ska hantera. Man behöver verkligen både och. Det blev så tydligt, eftersom jag så nyligen blivit vegan, att det var så det var. Jag såg ju klippen som ni tidigare nämnt om de danska grisarna för ett par år sedan (svansklippning) och hade väl sett en del annat. Det skavde, blev jobbigt, känslan fanns där. Men inte förrän jag fick teorin, information, kunskap och ett helhetsperspektiv på djurrätten, och ett tydligt svar, alternativ och en lösning, så kunde jag göra en förändring. Det fallet lite mer på plats hur jag liksom har sökt det där svaret ett tag, att det har skavt länge, och hur jag har famlat i någon slags dimma av att söka bland svenskt, gårdsnära, eko, vegetarian osv – tills svaret plötsligt fanns där. Nu fattar jag hur det kunde gå så fort – från heltidsköttätare till vegan, utan någon slags förberedelse, på två veckor. Jag har inte riktigt fattat förut hur jag kunde ställa om så snabbt och lätt, men kanske var det just så. Att känslan fanns där långt innan lösningen.

    Ja det blev lite långt och svamligt, men tack iallafall för bästa podden ever! Vegankramar från Malin

    Svara
  3. Madeleine

    Jag undrar hur de tar reda på hur många vegetarianer och veganer som finns i Sverige. Det är ingen som har frågat mig om jag är vegan liksom så jag finns nog inte med i den beräkningen, haha 😛

    Svara
    1. Veganprat Inläggsförfattare

      Det är företaget Demoskop som har gjort undersökningarna. De ringer upp 1000 personer som är någorlunda representativa för befolkningen (ålder, kön, bostadsort osv) och frågar om personerna är veganer eller vegetarianer. En undersökning blir förstås aldrig exakt men ger en hint om hur det ligger till.

      Svara
  4. Pelle Strindlund

    Västeråsveganer, veganraringar! Jag har svårt att förhålla mig balanserat till er begåvning! Ni är nödvändig lyssning!

    Svara
  5. K

    Hej, funderar över vitaminproblemen i programmets början. Själv har jag klarat mig på en fullvärdig vegankost utan tillskott i över 10 år, så detta förvånar mig. Nu har jag inte hört tidigare podavsnitt och där kanske bakgrunden till era vitaminproblem förklaras närmre? Vore intressant att veta mer 🙂
    Vänliga hälsningar
    K

    Svara
  6. laxsill

    Kul att höra att den ena av er håller på att bli nykterist. Och kul att den andra av er var på SAC:s kongress. Hade jag vetat det då hade jag ju hälsat 🙂

    Svara
  7. Maria

    Hej och Tack för en underbar podd!! Har nu på några få veckor hört alla avsnitt.
    Jag har varit köttätare hela livet, men alltid egentligen känt att jag borde vara vegan, men aldrig liksom kommit till skott. Men i somras så gick från att vara köttätare till vegan på bara typ 4 dagar. Detta efter jag hade läst en blogg från USA som handlade om tjejer med min diagnos (EDS – Ehlers-Danlos syndrom) som blev lite bättre av att utesluta vissa saker i sin kost. Så jag tänkte att då skippar jag helt enkelt allt.
    Bästa beslut i mitt liv! Och lätt var övergången också, saknar inte en enda produkt alls sedan mitt köttisliv.
    Jag mår mycket bättre men är ju inte frisk men har kunnat backa sjukdomens utveckling ganska mycket. Dessutom så känns det ju toppen ur de djurrättsliga och miljömässiga perspektiven också.
    Har två barn som också gott över till vegankost hemma även om sonen valt att fortsätta äta kött i skolan som alla andra men dottern har valt l/o- vegetarisk (för enkelhetens skull) mat även i skolan. Deras pappa försöker dock att barnen ska äta kött fortfarande när dom är hos honom, men dottern är envis och vägrar köttet även där.
    /Maria (vegan sedan 3 månader)

    Svara
  8. Emmy Woksepp

    Hej! Började fundera på en sak när jag hörde avsnittet. Ni pratade om personer som ’försöker’ äta vegetariskt/veganskt och sedan pratade ni om Sara som ’försöker’ vara alkoholfri. Märkte att båda samtalen har olika toner samtidigt som båda delar utgångspunkten att personer genom aktiva handling tar ställning till sina etiska och politiska värderingar. Hur kommer det sig?

    Svara
    1. Veganprat Inläggsförfattare

      Well spotted! Vi fick ett mejl från en annan person som också reagerade på det där. Jag (Staffan) tänkte mest på människor som inte har en tanke på att bli vegetarianer men som ändå säger att de ”försöker äta vegetariskt”. Men jag förstår att det inte framgick att jag tänkte på den gruppen. Har givetvis förståelse för att en omställning till veganism kan ta tid och inte är superenkelt för alla.

      Svara
      1. Emmy Woksepp

        Toppen att ni såg det. Jag tänkte på att tonen i försöka-äta-vegetariskt/veganskt också påverkar samtalet försöka-vara-alkoholfri. Detta då båda ställs i relation till den andre då båda utgår från etiskt och politiskt perspektiv och för att samtalen kommer efter varandra. Alltså att ni först onyanserat uttrycker att det är enkelt att börja äta vegetariskt/veganskt och sedan att det alkoholfria samtalet har sin fokus på era personliga svårigheter att vara alkoholfria samtidigt som ni uttrycker att det är en önskvärd strävan. Förra avsnittet var ni frustrerade över Morrissey för att ni var rädda för att hans uttalande skulle försvåra för andra att ta steget att bli veganer. När jag lyssnar på detta avsnittet uppskattar jag att ni tar upp ämnet alkoholfrihet fast samtidigt är jag orolig för att tonen som samtalen hade kan ha ingett känslan av att vara alkoholfri som något utopiskt. Vore bara fint nu när ni gav plats åt ämnet att samtalet känns nyanserat så att andra kan ta emot ett alternativt tankesätt med större öppenhet och sedan göra sina egna val. 

        Svara

Lämna ett svar till Martin Smedjeback Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.