#2 Vegofesten

Veganprat tar bilen till Örebro och besöker Vegofesten, en mässa för vegetarisk mat. Vi intervjuar grundaren Annika Sundberg och går på föreläsning med djurrättsaktivisten Pelle Strindlund. Men först frågar vi oss vad vi har för ”målgrupp”.

Play
Länkar
Pelle Strindlunds föreläsning om slaveriet och djurutnyttjande.
Vegofestens hemsida.
Artikeln i VLT om fårhuvuden i soprum. OBS! Obehaglig bild.

12 reflektioner på #2 Vegofesten

  1. Cecilia

    Blir så glad när jag lyssnar på eran podd.
    Har bara en negativ sak att säga: Podden är alldeles för kort! Haha 😀
    Kram

    Svara
  2. Alexandra Romanova

    Jag har aldrig lyssnad på ett podd, men nu forstår jag hur roligt det är, tack!
    PS jag tycker vegan ska heta vegetarian. Det finns ingen inbetween…

    Svara
  3. Helen

    Jag håller med Cecilia, var inte rädda för att förlänga programmet! Det är ju så intressant!

    Svara
  4. Emma

    Åh, vilken UNDERBAR podd! MEN, den är för KORT! 🙂
    Hoppas på en 2 timmars podd i framtiden 😉

    Behövde verkligen era lugna stämmor, jag har precis blivit introducerad i veganism och den senaste tiden har varit minst sagt turbulent.
    Jag har tyckt att jag varit en tänkande människa. Ändå har jag helt missat både feminism och veganism.
    Fantastiskt hur indoktrinerad man är i samhället och hur jäkla van man är att göra som alla andra.

    Det har dock varit ett problem att allt detta kommit på en och samma gång. Stora frågor, som kräver mycket tid att bearbeta har helt plötsligt bara uppdagats och hjärnan går på högvarv.
    Till mitt försvar har detta aldrig varit frågor som funnits uppe i min familj. Det är som att mina föräldrar har hållit sina värderingar för sig själv.
    För bara två år sedan satt jag i soffan och tog ett rejält avstånd från feminism med orden ”jag är verkligen inte feminist, jag vill raka ben och armhålor och göra min fiiiiiin”. Vilken jävla brist på analys. För bara två år sedan. Pinsamt.

    Jag är ensam i min vänskapskrets att tänka kring veganism. För samtliga av mina vänner och i min familj är det så jäkla naturligt att käka kött och mejeriprodukter. Det är ingenting som ifrågasätts.
    Därför kommer jag att avvika. Och jag är så jäkla rädd för att avvika. Att andra ska tycka att jag är extrem. För det har jag ju tänkt om andra. Att de är extrema.

    Från att ha varit en stereotyp tjej, snygg, sminkad, uppiffad på en miljon sätt, renrakad och dessutom köttätande, har jag nu på bara två månader gjort en radikal förändring. Oftast osminkad, orakad, vegan. På TVÅ månader.

    Det är omvälvande för mig, och självklart för andra.
    Men, hur fasiken ska jag bemöta detta? Tyvärr skäms jag lite för min förändring. Jag känner mig som en ”sökare” som är ute och fiskar efter sin identitet. Jag är sårbar, formbar och det syns. Och jag finner det pinsamt för att andra tycker att det är konstigt, svagt. Det är så jävla viktigt att veta vem man är, och jag vet inte det.

    Och vad fan svarar man på frågan: ”Men om man inte kan äta levande varelser, då kan du ju heller inte äta grönsaker”.

    Svara
    1. Tord

      ”Och vad fan svarar man på frågan: ”Men om man inte kan äta levande varelser, då kan du ju heller inte äta grönsaker”.”

      Du svarar att du inte är vegan för att du gillar djur, utan för att du hatar grönsaker och ska äta upp varenda en tills de är utrotade, såklart! 😀

      Svara
  5. Robin

    Jag tycker podden är alldeles lagom lång. Hellre många kortare!

    Jag är också Västeråsare. Varit vegan i snart 7 år och försökt starta olika djurrättsliga grupper genom åren, men de har alltid fallerat. Det är jättekul och värmande att höra att det finns folk i Västerås som tänker lika som jag med animalisk abolitionism (fräsig benämning). Jag vill gärna träffa er och prata någon gång. Ni finner mig som Robin Ehres på facebook (jag vet att åtminstone Staffan finns där).

    Svara
  6. DR. Jonas Bob Lind

    Super bra avsnitt igen! Har också träffat Pelle och läst hans bok, den är verkligen otroligt bra!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.