#17 Sommarprat

Vad är ni tvungna att berätta om i en tid som denna? Det undrade poeten Athena Farrokhzad i ett fantastiskt sommarprogram i P1. Vi tar upp en ideologi som vi är tvungna att berätta om – speciesismen. Dessutom pratar vi om kräftor, vildsvin och möss.

Play
Länkar

Athena Farrokhzads sommarprat
Erik Haags sommarprat
Dokumentärfilmen Earthlings går att se kostnadsfritt på filmens hemsida

10 reflektioner på #17 Sommarprat

  1. Robin

    En bekant till mig hade problem med råttor i sin stuga. Han fick tipset att lägga ut nejlikor på fat för att hålla råttorna borta. Han provade att lämna stugan med nejlikor på fat lite här och där i stugan och när han kom tillbaka nästa gång fanns det inga råttor där. Sedan dess lämnar han alltid nejlikor i stugan innan han åker hem och har aldrig haft problem med råttor igen.

    Svara
  2. Martin Smedjeback

    Efter att ha lyssnat på detta fina avsnitt kände jag mig inspirerad av att skriva denna statusuppdatering på facebook:

    ”Jag hör rösten eka i mitt huvud: ”Ska du verkligen skriva något om djurens situation när barn bombas i Gaza? Hur har du mage att ta upp djur när människor lider av krigets fasor?” Jag är inte säker på varifrån rösten kommer. Är det en sida av mig själv som tänker detta? Eller är det vad jag tror att folk i min bekantskapskrets tänker?

    Jo, jag kan tänka sådana tankar. Jag erkänner, jag är en speciesist. Jag gör skillnad på djur och människor. Men jag vill inte egentligen. Jag vet ju att egentligen har djur många liknande känslor och lika starka som oss människor. Jag vet ju att deras kapacitet för lidande är som människors. Jag vet att det är fel att göra skillnad på en individ endast för att hen har en annan hudfärg, för att en annan har päls eller svans. Endast dessa skillnader kan inte utgöra någon moralisk relevans. Jag vet det, men har ändå en tendens att göra skillnad. Men jag vill inte. Därför anstränger jag mig att ta upp djurens situation även när människor krigar med varandra.

    Till skillnad från krig, som kommer och går, så lever djur i livsmedelsindustrin och pälsindustrin i dödsläger med ständigt lidande (för de allra flesta) och en säker död i unga år. Att vi kan vara blinda och inte bry oss om denna situation för miljoner individer i Sverige det är för att vi är uppväxta med ideologin speciesism, där djur i köttindustrin ses en produkt snarare än en kännande varelse med kapacitet att lida och rätt att existera för sin egen skull. Inte nog med att vi inte bryr oss om djuren, vi flesta är en del av våldet genom att själv ta del av dess ”produkter”. Blindheten är så stor att vi själva kan utöva indirekt våld utan att knappt se det.

    Att försöka stoppa kriget i Gaza, Syrien, Irak och många andra platser på jorden är av största vikt och jag hoppas att vi alla ska kunna göra mer för att åstadkomma detta. Ett engagemang för djuren är inget som står i motsättning till detta. Tvärt om går ofta olika kamper mot våld och för rättvisa hand i hand. Vi måste kunna stötta olika kamper; för hbtq-rättigheter, för fred, för rättvisa, mot rasism, för feminism, för miljön och andra viktiga frågor; i Sverige och ute i den vida världen, samtidigt. Låt oss var och en efter förmåga och intresse engagera oss i detta utan att förminska värdet av andra varelser eller andra kamper. ”

    Svara
  3. Pingback: Mums i Malmö! Mina bästa vegantips! | Helen Alfvegren

  4. Pingback: Kan en vara djurvän och äta kött? | Vegantext

  5. Hampus Timmerstuga

    Gaaaah! Vilken bra version av Meat is murder! Kan ni lägga upp den någonstans för nedladdning? Jag vill ha den på repeat när jag jobbar på hunddagis <3

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.